Det handlar om att arbetslösheten har en fördröjd effekt. Lånen försvinner inte trots att man blir arbetslös så att säga.

Eftersom att räntan är så låg passar många (som fort. har arbete) att låna för att bl.a. köpa bostad. De som har tagit lånet har kvar det trots arbetssituation. En stigande arbetslös kommer att påverka bopriserna, men senare i tiden. När de som idag nyligen har blivit arbetslösa inte tar några fler lån för att köpa lägenheter.

En annan aspekt du bör tänka på är hur mycket byggs det? Om befolkningen som har möjlighet att köpa bostad ökar med säg exempelvis 2 personer per år och det bara byggs 1 lägenhet/hus per år så betyder det att priset istället kommer öka för att dom båda kommer att buda så mycket dom kan.

Om man jämför människors skuldsättning(för bostadsköpet) jämfört med många andra länder så är den ganska låg. Att betala 2/3 av sin inkomst för bostaden är väldigt väldigt vanligt i många andra länder men i Sverige så har bankerna vissa krav som gör att människor inte kan ta på sig lite större skulder. Om man lägger ihop detta med det faktum att flerbostadshus(lägenheter) byggs i på tok för låg skala sedan 20 år tillbaka så är det bara naturligt att priserna ökar.

Först när skuldsättningen ökar eller bostadsutbudet ökar väsentligt så kan priserna sjunka och det är nog inte möjligt dom närmaste 5-10 åren med tanke på att det ta sån tid att bygga bostäder.

Det beror ju helt på vilket område det är. I Stockholms innerstad tror jag att det skall mycket till för att bostadspriserna skall falla nämnvärt, det är ju ett så attraktivt område att flytta till. De som inte har råd att bo kvar får flytta, men andra kan flytta dit istället.

I förorterna och på landsbygden kan det däremot bli rejäla prisfall.